Sluttning betydelse
Ordet sluttning betyder en lutande yta eller en backe. Det kan beskriva antingen en naturlig formation av marken eller en konstgjord sluttning. Sluttning kan även användas i överförd betydelse för att beskriva en nedgång eller avtagande trend.
Exempel på användning
- Sluttningen på berget var brant och utmanande att bestiga.
- På sluttningen växte vackra blommor och grönska.
- Det är en fin utsikt från den branta sluttningen.
- Barnen gled nerför sluttningen på sina pulkor.
- På vintern är sluttningen perfekt för att åka snowboard.
- Det är farligt att klättra på den lodräta sluttningen.
- Jag trivs bäst på sluttningen av en kulle.
- På sluttningen finns det många fina promenadstigar.
- Vindarna är starka uppe på sluttningen av berget.
- Sluttningen är täckt av snö under vintermånaderna.
Synonymer
- Backe
- Nedförsbacke
- Slänt
- Lutning
- Skärtag
Antonymer
- Uppförsbacke
- Plan
- Slät
- Toppen
Etymologi
Ordet sluttning härstammar från verbet sluta, som betyder att något når sitt slut eller avslut, och suffixet -ning som används för att bilda substantiv av verb. Sluttning används i svenska språket för att beskriva en lutande yta eller en backe, där marken sluttar eller avtar i höjd. Det kan också syfta på en nedgång i en trend eller en utveckling.
plös • urinnevånare • också • klangfull • är • kalendermånad • varest • hands • dragoman • tvedräkt •