Sluttning betydelse

Ordet sluttning betyder en lutande yta eller en backe. Det kan beskriva antingen en naturlig formation av marken eller en konstgjord sluttning. Sluttning kan även användas i överförd betydelse för att beskriva en nedgång eller avtagande trend.

Exempel på användning

• Sluttningen på berget var brant och utmanande att bestiga.
• På sluttningen växte vackra blommor och grönska.
• Det är en fin utsikt från den branta sluttningen.
• Barnen gled nerför sluttningen på sina pulkor.
• På vintern är sluttningen perfekt för att åka snowboard.
• Det är farligt att klättra på den lodräta sluttningen.
• Jag trivs bäst på sluttningen av en kulle.
• På sluttningen finns det många fina promenadstigar.
• Vindarna är starka uppe på sluttningen av berget.
• Sluttningen är täckt av snö under vintermånaderna.

Synonymer

• Backe
• Nedförsbacke
• Slänt
• Lutning
• Skärtag

Antonymer

• Uppförsbacke
• Plan
• Slät
• Toppen

Etymologi

Ordet sluttning härstammar från verbet sluta, som betyder att något når sitt slut eller avslut, och suffixet -ning som används för att bilda substantiv av verb. Sluttning används i svenska språket för att beskriva en lutande yta eller en backe, där marken sluttar eller avtar i höjd. Det kan också syfta på en nedgång i en trend eller en utveckling.

plös • urinnevånare • också • klangfull • är • kalendermånad • varest • hands • dragoman • tvedräkt •