Skrik betydelse

Ordet skrik betyder att uttrycka sig högt och starkt med rösten, vanligtvis som en reaktion på rädsla, smärta eller ilska. Det kan också användas för att beskriva en hög ljudvolym. Skrik kan även betyda att klaga eller ifrågasätta något högljutt.

Exempel på användning

• I skogen hördes ett skrik.
• Barnet gav ifrån sig ett högt skrik.
• Skriket ekade genom natten.
• Hon försökte kväva skriket av skratt.
• Skriket från åkern skrämde bort fåglarna.
• Skaret uppstod när skriket tystnade.
• Katterna svarade med ett ilsket skrik.
• Skriket från grannens fest störde nattsömnen.
• Skriket av glädje fyllde rummet.
• Hon reagerade med ett oväntat skrik.

Synonymer

• skrål
• vrång
• ylande
• skrikande
• rop

Antonymer

• Tystnad
• Lugn
• Stillhet
• Rop
• Viskning

Etymologi

Ordet skrik härstammar från fornsvenskans skrikia, vilket betyder att vråla eller skrika högt. I dag används ordet skrik främst för att beskriva ett högt ljud som människor eller djur ger ifrån sig när de är rädda, arga eller överraskade. Det kan också användas metaforiskt för att beskriva en högljudd och obehaglig situation eller händelse.

ebb • snäpp • oenolog • talstreck • karriärist • fjortis • ämbete • ägna •