Skälla betydelse

Ordet skälla betyder att hunden gör ett ljud med sin mun för att uttrycka ilskna känslor eller varna för fara. Skälla kan även användas i överförd bemärkelse för att beskriva hur en person ger stark kritik eller uttrycker missnöje.

Exempel på användning

  • När hunden skäller på natten vaknar grannarna.
  • Jag brukar skälla på min bror när han stökar till det i rummet.
  • Han brukar skälla på barnen när de inte lyssnar.
  • Det är inte trevligt att skälla på andra människor.
  • Hunden älskar att skälla när det ringer på dörren.
  • Varför skäller du på mig? Jag gjorde inget fel!
  • Det är viktigt att inte skälla på den som försöker hjälpa.
  • Han kunde inte låta bli att skälla på domaren under matchen.
  • Ibland måste vi våga skälla för att få det vi behöver.
  • Att skälla på varandra löser sällan något, bättre att kommunicera ordentligt.

Synonymer

  • ruffa
  • galla
  • yla
  • skrika

Antonymer

  • Hylla
  • Prisa
  • Ros
  • Uppskatta

Etymologi

Ordet skälla kommer från fornsvenskans skella, som i sin tur härstammar från fornnordiskans skella med betydelsen läte, klang. Ursprungligen användes ordet för att beskriva ljudet av en klocka eller ett slaginstrument. Med tiden kom betydelsen att utvidgas till att även omfatta det ljud som hundar gör när de skäller, vilket vi idag känner till som huvudbetydelsen av ordet skälla på svenska.

motstötarmsluttningurinnevånarehurtsårkanalödesdigerplösbajonettfattningförskylla