Klink betydelse

Ordet klink på svenska kan användas för att beskriva ljudet av metall som träffar varandra. Det kan också hänvisa till ljudet av glas som krossas. Klink kan också användas informellt för att beskriva något som är snyggt eller stiligt.

Exempel på användning

• Klink används ofta för att beskriva ljudet av metall som träffar varandra.
• Kvinnan kunde höra klink-ljudet när hon satte på diskmaskinen.
• Ibland kan ett klink vara tecknet på att något är trasigt.
• Barnen älskade att leka med verktygen och höra klinket när de slog ihop dem.
• Det kalla vädret fick fönsterrutorna att klinka när vinden blåste.
• Byggjobbarens klinkande hammare hördes över hela grannskapet.
• Klinkandet av hästens hovar mot marken var lugnande för bonden.
• På fabriken hördes ständigt klinket av maskinerna som arbetade.
• När hunden nosade runt hördes ett svagt klink från halsbandet.
• Köksredskapens klinkande ljud på morgonen var en påminnelse om frukosts förberedelserna.

Synonymer

• skrammel
• klirr
• skrammel
• ljud

Antonymer

• Glänsa – Matt
• Fint – Grovt
• Blankt – Sågat

Etymologi

Ordet klink härstammar från fornsvenskans klinke, som i sin tur kommer från lågtyskans klinke. Ursprungligen användes ordet för att beskriva ett påringat lock eller ett fäste på en dörr eller en låda. Senare har betydelsen av ordet utvecklats och idag kan det användas i olika sammanhang, såsom att klinka till något eller att känna igen någon med en klang.

schackmästare • tillkortakommande • lagdel • förkonstling • disagio • koja • beslagta • salivera • nål •