Besittning betydelse

Ordet besittning på svenska refererar till att inneha eller ha kontroll över något, såsom en egendom eller en position. Det kan också användas i juridiska sammanhang för att beskriva att någon har fysisk kontroll över en egendom.

Exempel på användning

Bolaget hade i sin besittning en stor mängd inventarier.
Den nya lagen reglerar äganderätten och besittningen av mark.
Ägaren meddelade att bilen inte längre var i hennes besittning.
De fann klostret i besittning av fienden när de anlände.
Det förekom tvister om besittningen av konstverket mellan arvingarna.
Polisen återlämnade cykeln till ägaren efter att ha bevisat dess besittning.
Arrendatorn hade inkomsterna från gårdens besittning under ett år.
Det var svårt att fastställa vem som hade den stulna boken i besittning.
De delade lika på besittningen av jorden mellan grannarna.
Även om papperen förkommit, hade han fortfarande besittning av marken.

Synonymer

egendom
innehav
kontroll
rättighet
förfogande

Antonymer

Avsaknad
Förlust
Tapp

Etymologi

Ordet besittning härstammar från det fornsvenska ordet besethning, som i sin tur kommer från det medeltida tyska ordet besitzunge. Besittning syftar på att inneha eller äga något, och används ofta i rättsliga sammanhang för att beskriva en persons rätt till en viss egendom eller tillgång. Ordet kan även användas mer symboliskt för att beskriva kontroll eller makt över något.

truga • kvällsgudstjänst • mausoleum • beting • fala • tilldragelse • förord • emotse • förankra •